Men hur det hände sig en gång, Fann jag mig mätt av ruset. Det vinter var, min dag blev lång, Fast den var kort till ljuset; Det var så ovant mot förut, Jag ville aldrig få den slut. Jag tog den första bok, jag fann, Blott för att döda tiden, Det var en skrift av onämnd man Om sista finska striden; Den låg där häftad, som på nåd, Bland husets bundna bokförråd. Jag tog den på mitt rum och satt Och bläddrade i bladen, Jag vet ej, hur jag så fick fatt På Savolaks-brigaden, Jag läste en rad, läste två, Mitt hjärta började att slå. Jag såg ett folk, som kunde allt, Blott ej sin ära svika, Jag såg en här, som frös och svalt Och segrade tillika; Mitt öga flög från blad till blad, Jag velat kyssa varje rad. I farans stund, i stridens brand Vad mod hos denna skara! Hur kunde, arma fosterland, Du dock så älskat vara, En kärlek få, så skön, så stark, Av dem du närt med bröd av bark! Min tanke genom rymder lopp, Som förr den aldrig spanat, Ett liv gick för mitt hjärta opp, Vars tjusning det ej anat, Min dag flög som på vingar bort, O, vad min bok mig syntes kort!
Måltiden avbryts av ett brådskande bud. De unga officerarna tar farväl, hästarna väntar utanför. De sitter upp och rider iväg. 5: Retirerande ryssar närmar sig prästgården under skottlossning. Några av dem rusar in i huset. I avsnitt 6, Molnets broder, ses de sedan komma utsläpande med prästen. Finnarna kommer till undsättning och prästen kan fly striden. Filmen återvänder efter Sven Dufvas död till ramberättelsen. Studenten tackar den gamle fänriken och går. Så slutar själva filmen. Men punkt 11 antyder att man som effektfull slutbild kan ha lagt in ett porträtt av den stålbågade skalden. Pressreaktion Svensk filmografi "En kinematografisk debut i Malmö Malmö gamla biograf har förskaffat sig rätten till att vara den första i Sverige till att framvisa aktiebolaget svenska biografteaterns mästerverk Fänrik Ståls sägner. Serien omfattar: Fänrik Stål, Molnets broder, Torpflickan, Sandels, Döbeln vid Juutas och Sven Dufva. Bilderna, som äro fullt jämförliga med de bästa utländska äro inspelade på skilda platser, i det fria, i tidstrogna dräkter, de komma helt visst att hjärtligt mottagas och i minnet återkalla Johan Ludvig Runebergs dikter om det folk, som frös och svalt och segrade tillika.
Han hade kämpat ut, Han hade kämpat som en man, och striden, den var slut; Han tycktes hava lagt sig nu att vila på sin lek, Väl icke mera trygg än förr, men mycket mera blek. Och Sandels böjde då sig ned och såg den fallne an, Det var ej någon obekant, det var en välkänd man; Men under hjärtat, där han låg, var gräset färgat rött, Hans bröst var träffat av ett skott, han hade ren förblött. "Den kulan visste hur den tog, det måste erkänt bli", Så talte generalen blott, "den visste mer än vi; Det lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm, Och höll sig till vad bättre var, hans ädla, tappra barm. " Och dessa ord de spriddes sen i hären vitt och brett, Och alla tyckte överallt, att Sandels talat rätt. "Ty visst var tanken", mente man, "hos Duva knapp till mått; Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott. " Project Runeberg, Thu May 9 22:30:30 2013 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
Alltsen det svenska rikets begynnelse var också Finland en del av det, innan det katastrofala kriget mot Ryssland ledde till Rikssprängningen genom den ryska erövringen 1808-1809, vilken även bekräftades formellt genom fredsslutet i Fredrikshamn den 17 september 1809. När första samlingen av "Fänrik Ståls sägner" gavs ut i december 1848 väckte den oerhört stor entusiasm i såväl Finland som Sverige. Trots att kriget ses ur förlorarens synvinkel kom Sägnerna att få väldigt stor betydelse då diktverket har såväl patriotiska som nationsbyggande aspekter. Runebergs fosterlandskärlek handlar om att med hängivenhet kämpa och arbeta för nationen och inte sälja den. Genom att lyfta fram Finska krigets nesliga historia i ögonblicksbilder och ge krigsskildringarna episodisk anekdotisk form gav Runeberg levande teckningar av folket i krig och skapade på så vis en källa till nationell stolthet. Det är diktarens förmåga och fantasi det till stor del handlar om i Sägnerna, inte den egentliga historiska sanningen, eftersom Runeberg ville återge krigets anda.
Diktsamlingen beskriver både verkliga och fiktiva händelser under kriget mellan Sverige och Ryssland 1808-1809. Verket är präglat av den framväxande nationalromantiken, och en röd tråd genom Fänrik Ståls sägner är sorgen och bitterheten över att Sverige genom nederlaget förlorade den östra rikshalvan, Finland, till Ryssland. I sina hjälteberättelser hyllar Runeberg både verkliga hjältar och den fiktive, anspråkslöse soldaten som plikttroget och hjältemodigt försvarar fosterlandet. Han speglar också civilpersonerna som hjältar i de vedermödor de alla får utstå (i Molnets broder). Mot detta kontrasteras det svek och den misskötsel av kriget som Runeberg och andra samtida kände att de ledande militärerna och politikerna, inklusive kung Gustaf IV Adolf, hade gjort sig skyldiga till. Eposet inleds med dikten Vårt land som hyllar fosterlandet och vars första och sista verser senare kom att bli vår nationalsång. Därefter följer Fänrik Stål som introducerar berättaren av de följande sägnerna.
Sven Duva (Fänrik Ståls sägner) Sven Duvas fader var sergeant, avdankad, arm och grå, Var med år åttiåtta ren och var ren gammal då; Nu bodde på sin torva han och fick sitt bröd av den Och hade kring sig nio barn, och yngst bland dem var Sven. Om gubben haft förstånd, han själv, att dela med sig av Tillräckligt åt en sådan svärm, det vet man ej utav; Dock visst lär han de äldre gett långt mer än billigt var, Ty för den son, som sist blev född, fanns knappt en smula kvar. Sven Duva växte opp likväl, blev axelbred och stark, Slet ont på åkern som en träl och bröt opp skog och mark, Var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok, Och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok. "I Herrans namn, du arma son, vad skall av dig väl bli? " Så talte gubben mången gång allt i sitt bryderi. Då denna visa aldrig slöts, brast sonens tålamod, Och Sven tog till att tänka själv, så gott han det förstod. När därför sergeant Duva kom en vacker dag igen Och kuttrade sin gamla ton: "Vad skall du bli, o Sven? "
Men fänrik Stål satt utan knot Förgäten i sin koja; Han sög sin rök, han knöt sin not Och lät oss andra stoja. Vasserra, mot en sådan en Vad man sig tyckte vara ren. Det var min höga lust att se Den kantiga figuren, Hans styva skick, hans anlete, Hans rock, så ovant skuren, Hans örnenäsa mest ändå Med brillor utan skalmar på. Jag gick till gubben ofta ned Att gunstigt gyckel driva. Det var min fröjd, när han blev vred Och kom sitt nät att riva, Då jag fick nålen ur hans hand Och knöt en lycka falskt ibland. Han sprang då ofta upp burdus Och drev mig utom knuten; Ett vänligt ord, en doft kardus, Och fred var åter sluten. Jag kom igen, som förr jag kom, Och gjorde samma narri om. Att även gubben haft sin dag, Då han var ung i världen, Att han gått flera steg än jag Och prövat mer på färden, Var jag för höglärd att förstå, Det kom ej för min tanke då; Ej att han stått med svärd i hand Och glad sitt hjärtblod givit För detta samma fosterland, Som nu så kärt mig blivit. Han fänrik var, jag mer än kung.