Blå är den varmaste färgen, fransk långfilm från 2013 på SVT Play. Adeles liv förändras när hon möter Emma. Emma en punkig tjej med blått hår och starka åsikter. Hon öppnar Adeles ögon för kärleken och för frigörelsen. De inleder ett förhållande och vi får uppleva en ömsint och stark kärlekshistoria mellan två unga människor. Filmen vann Guldpalmen i Cannes 2013. Regi: Abdellatif Kechiche. I rollerna: Léa Seydoux, Adèle Exarchopoulos, Salim Kechiouche, Aurélien Recoing, Cathrine Salée, (La Vie d'Adèle) Läs mer om Blå är den varmaste färgen på Foto: SVT PROVA STREAMING GRATIS Prova C More gratis i 2 veckor – utan bindningstid Prova Viaplay gratis i 2 veckor – utan bindningstid
Bonus för den som orkar läsa ännu längre: Julie Maroh, författaren till den serieroman som "Blå är den varmaste färgen" bygger på, har också svingat mot regissören. Hon menar att en heterosexuell man inte kan göra en lesbisk kvinnas kärleksliv rättvisa – vilket är en dogmatisk puristisk hållning som, om man drog den till sin spets, skulle döma ut stora delar av filmhistorien. Det skulle också implicera att vi bara är vår sexualitet, och att alla med en viss läggning och visst kön skulle tänka och fungera på ett och samma vis. Om man som undertecknad tror att skillnaden mellan individer är större än den mellan könen, och sexuell preferens, ter sig invändningen extra udda. Abdellatif Kechiche låter en rollkaraktär, en manlig konstnär som säger sig tända på båda könen, lägga fram en tes om att mäns utlösning aldrig kan jämföra sig med kvinnornas orgasm, att män aldrig når samma extas och därför genom historien ägnat stor möda till att försöka avbilda den via konsten. På sätt och vis bemöter han alltså Julie Marohs kritik innan den kommer.
Precis som en tonåring tar Kechiche tonåren på blodigt allvar. I media har det ju mest talats om den långa och explicita sexscenen mellan Emma och Adèle – men så är den också rätt rejält skrymmande, trots att den bara utgör cirka fem procent av det tre timmar långa dramat. Man konstatera att det hänt en del sedan en blottad rumpa i "Sommaren med Monika" upprörde världen. Duon ramlar runt i sängen, brottas, drar, pillar, pullar och smiskar i full frontal exponering. Huruvida det är eggande eller upprörande beror ju på betraktaren; min egen hjärna valde tyvärr att associera till den groteska nakenfajten som Borat och hans manager har i en hotellsäng, i Sacha Baron Cohens mockumentär. Efter det var det lite svårt att komma in i matchen igen… Nu är ju huvudrollsinnehavarna Léa Seydoux och Adèle Exarchopoulos klart mer estetiska uppenbarelser än nämnda grottmänniskor, men det säger i alla fall något om scenens drag av gynekologisk gymnastik. Skådespelerskorna har i efterhand sagt att det var ett helvete att jobba för regissören Abdellatif Kechiche, att de aldrig kommer att göra det igen.