En 3d-rendering av en 24-pundskanon och ett stormstycke sida vid sida. Svenskt kanongjuteri höll högsta internationella standard och det finns många berättelser om hur pirater och kapare som när de upptäcker att ett kapat skepp har kanoner tillverkade i Sverige raskt överför dessa till sitt eget skepp. Piraten Edward Teach, bättre känd som Blackbeard seglade på Queen Anne's Revenge, vars vrak har visat sig ha ett flertal svenska kanoner ombord. En 24-pundskanon vägde omkring ett ton och bemannades av sju man. Intressant i sammanhanget är att man endast lastade ombord hälften så många laddskyfflar (att stoppa in krut i den mynningsladdade kanonen med) som det fanns kanoner ombord. Tydligen ansågs det inte att skeppet skulle använda båda sidornas artilleri samtidigt - kanske är detta ytterligare ett bevis på att HMS Vasa var avsedd att segla i linje enligt den nya taktiken. Beväpningen på HMS Vasa var; 48 st. 24-pundskanoner. 8 st 3-pundskanoner. 2 st 1-pundskanoner (riktade bakåt). 6 st stormstycken (2 st 62-pundare, 3 st 35-pundare och 1 st 16-pundare).
Detta är en del av en dubbel [HPSA] i samarbete med /u/LadyManderly om regalskeppet HMS Vasa. Här kan du läsa hennes mycket läsvärda post. Vasas beväpning. HMS Vasas beväpning var oerhört tung och till skillnad från tidigare skepp nästan helt fokuserad på att leverera bredsidor med den nya linjetaktiken som börjat växa fram under det tidiga 1600-talet. Istället för att förstöra fiendeskeppets rigg och sedan beskjuta dess däck på nära håll när det var orörligt och sedan borda skulle man förstöra fiendeskeppets förmåga att manövrera och slåss på längre håll med fruktansvärda bredsidor från tunga kanoner. Dessutom skulle skeppen segla i linje för att skydda varandras svagare för och akter och kunna hjälpas åt med sin eldkraft mot motståndarskepp. För att maximera eldkraften försågs HMS Vasa med 64 kanoner i brons. 48 av dessa var 24-pundiga monster (med en kaliber på 146mm) av vilka 46 vilka gjutits speciellt för just HMS Vasa med den senaste tekniken och mycket omsorgsfullt hantverk - trots den preindustriella standarden och det hantverksmässiga tillverkandet skiljer sig kalibern bara någon enstaka millimeter, vilket är extra anmärknignsvärt eftersom varje form bara kunde användas en gång.
En kvinna på mitt arbete som har varit relativt vokal om att hon vill ha barn har gått upp en del i vikt på kort tid. Tänkte att jag skulle gratulera henne för graviditeten.... det borde jag fan inte ha gjort. Tydligen har hon fått en kronisk magsjukdom och går på kortison. Jag ville ju för helvete bara vara trevlig! Men nu kollar hon inte åt mitt håll alls längre. Asså, jag klarar fan inte av det här. Jag fattar att jag behöver byta jobb, jag får fan säga upp mig innan dagen är över! Men det känns som att det inte räcker! Någon som vet hur man startar en fond? Jag skulle behöva börja samla in pengar för en enkel resa till månen, är nog bäst att jag bosätter mig där uppe, där gör jag minst skada. EDIT: Jag vill bara poängtera att det där med fonden och månen är på riktigt! Jag vill inte bo kvar på jorden! Allt blev precis 10x värre, chefen vill prata med mig innan jag går hem idag! VAD FAN SKALL JAG GÖRA?! Skall jag bara smyga härifrån eller något? JAG FÅR FÖR FAN PANIK! Självmord har aldrig varit mer vidimerat, tror mamma hade förstått!
Totalt vägde beväpningen ombord på skeppet 80 ton. Exlusive stormstycken är bredsidans vikt 564 pund, eller cirka 256 kg. Ombord hade man 550 rundkulor och 200 speciallod (olika sorters avriggningsskott) för de 24-pundiga kanonerna (alltså nästan 16 skott per kanon) medan det fanns 95 rundkulor och 7 speciallod till de 3-pundiga kanonerna (alltså nästan 13 skorr per kanon). Stormstyckena sköt inte rundkulor utan bara druvhagel och liknande och 8 kaggar muskötkulor var ombord för dem. Det fanns också cirka 895 kilo krut. Mer krut och ammunition för de 1-pundiga kanonerna skulle lastas ombord vid flottans depå och bas i Vaxholm som skulle passeras på väg till flottans huvudbas på Älvsnabben, dit jungrufärden var tänkt att gå. Eftersom man använde cirka 3, 4kg krut till ett skott från en 24-pundig kanon och 0, 64kg till en 3-pundig var krutmängden ombord ungefär en tredjedel av vad som behövdes för att skjuta iväg alla rundkulor och speciallod som lastats ombord. Ombord fanns också omrking 1 000 ark karduspapper som användes för att packa färdiga krutladdningar i, så besättningen inte behövde mäta upp rätt krutmäng utan kunde ladda om snabbare i stridens hetta.
Detta är ett av de första fallen i Europa där man ser konsekvent användande av karduser (färdigpackade krutladdningar) vilket säkerligen hade gett HMS Vasa ytterligare en fördel i en sjöstrid med snabbare omladdning. Här är en video där man tillverkar en replika av en 24-pundkanon och sedan provskjuter dem mot en replika av HMS Vasas skrov. HMS Vasas skrov var c:a 45cm tjockt och av seg ek, men kulan går rakt igenom ändå. Vid ett av skjutproven går en av de cirka 10 kilo tunga järnkulorna rakt igenom skrovet studsar på marken (likt en flat sten på vatten när man kastar macka) och in i skogen bakom skjutfältet, där den också går rakt igenom en grov tall. Utgångshastigheten på kulan är omkring 350 meter per sekund, eller strax över ljudets fart (340 meter per sekund). Här är en del av reportaget i vetenskapens värld om saken. Kanoner var dyra tingestar, särskilt de välgjorda som beväpnade HMS Vasa. 45 av skeppets 24-pundskanoner bärgades därför av dykare med hjälp av dykarklockor efter förlisningen fram till mitten av 1600-talet innan vraket fick vara ifred.