Vid det laget har Segerstedts goda relationer med bland annat statsminister Per-Albin Hansson börjat knaka betänkligt i fogarna. Han vek inte ned sig för någon - en del kommentatorer har påtalat att det också skulle innebära ett sorts karriärsjälvmord. "Dom över död man" är som intressantast när den skildrar hur det svenska etablissemanget vänder sig emot Segerstedt, eftersom det faktiska tyska hotet, låt vara att det var verkligt och mycket skrämmande, inte kan skildras genom så mycket annat än dialogscener och upprepade journalfilmsbilder av Hitler i talarstolen eller marscherande tyska trupper. Annars fokuserar Troell på Segerstedts privatliv, där hans charmerande okuvlighet gjorde honom populär hos många kvinnor, men där han också tycks ha varit benägen att bli uttråkad på dem, och som ett resultat av detta, mycket kall. Danske Jesper Christensen i huvudrollen förmedlar kyla, intelligens och mycket annat, i stora delar förblir han ett mysterium snarare än kraftfull och stridbar. Jag hade personligen gärna fått en tydligare bild av den högerliberale Torgny Segerstedts allmänna politiska hållning i relation till nazisthatet, men det är rimligt att tänka sig att en sådan fokus hade tyngt ned framställningen mer än nödvändigt (Det bör tilläggas att detta är den första pressvisning som undertecknad har varit på där det snarkades i salongen).
Pernilla August som älskarinnan Maja Forssman och Jesper Christensen som Torgny Segerstedt. Foto: NILLE LEANDER När jag i tonåren började intressera mig för Sverige och andra världskriget stod namnet Torgny Segerstedt ut i eldskrift. Som redaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning var han hård nazimotståndare, och en av få i det officiella Sverige med obändig ryggrad mot farsoten. Om människan Segerstedt har jag aldrig vetat något – möjligen på grund av att han tecknad mot bakgrund av kompromisser och tågtransporter fått drag av superhjälte. Efter Adolf Hitlers maktövertagande 1933 skrev Segerstedt: "Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning. " Jan Troells film om teologiprofessorn som blev redaktör – den troende som blev ateist men behöll bilden av den absoluta ondskan – utgår från den stunden: en journalfilm på diktatorn, klipp till Segerstedts (Christensen) ansikte, till svart bläck som möter vitt papper i närbild.