Sedan dess har lodjuren varit fredade i omgångar i delarav, eller ibland i hela, landet. År 2010 infördes licensjakt efter lodjur i länmed fast förekomst. Antalet lodjur har, det senaste decenniet, medvetet minskats i renskötselområdet för att minska skadorna inom rennäringen. Den illegala jakten på lodjur är omfattande. I en rapport från år 2011 räknar forskarna med att så många som 100 lodjur om året dödasillegalt. Ytterligare ett 50-tal lodjur dödas årligen i olika typer avskyddsjakt och i trafiken. Till detta kommer sedan licensjakten. Lodjur har visat sig vara känsliga för jakt och under flera år på 2000-talet har jakttrycket varit förhållandevis högt. Den illegala jakten är omfattande och licensjakt på lodjur pågår under parningstiden. Älgar och andra djur får inte jagas under brunsten, men samma etiska regler gäller inte för rovdjuren. Europas största katt Den art av lodjur som finns i Sverige är det europeiskalodjuret som förr var vanligt över hela Europa och Centralasien, ända bort tillBerings sund.
Men så ringde ett grannlag och berättade att de hade ett färskt spår över en väg. De behövde tränade hundar och frågade om hjälp. Rysstövaren Leon tittar fram ur stenskravlet. Foto: Privat Gick i gryt När klockan blivit närmare tolv på dagen släppte de stövarna på spåret, då det inte fanns tid att ringa berget för att se om lodjuret låg inne. Hundarna tog an spåret och efter någon kilometers slagarbete kom upptaget. Jakten gick mot en bergssida med ett storstensskravel. Ett perfekt gömställe för lodjuret som hade tagit skydd inne bland stenarna. Vad lodjuret inte räknat med var de bägge stövarna, de kröp efter lodjuret in i berget. När de bägge hundförarna kom dit så hörde de hur jakten övergått från stövardrev till grythundsarbete. –Jaha vad gör vi nu? undrade Mattias Hagström, ägare till den ena stövaren. –Vi kryper in och prövar själva, föreslog Ansgar Johannesen, ägare till den andra hunden. Inkrupna i stenravlet började de bägge jägarna leta efter var lokatten fanns. Krypande på mage och på alla fyra letade de sig efter en timmes hårt jobb inne i bergssidan fram till lodjuret där det satt i en klippskreva ovanför dem.
Också i Europa förekommer ytterligare en lodjursart- den spanska lon eller panterlon (Lynx pardinus)- som är av ungefär samma storlek som rödlon och även anses vara mer släkt med denna än med den euroasiatiska lon. Av det spanska lodjuret finns bara cirka 100 individer kvar i det vilda. Svenska Djurparksföreningens projekt Lodjur En genetisk studie gjordes år 1998 med syfte att ta reda på den genetiska statusen på djurparkspopulationen. Studien visade att populationen lodjur i de svenska djurparkerna var mycket inavlad. Nära 55% av lodjuren var inavlade och den genomsnittliga inavelskoefficienten var på 16, 5%. De flesta av individerna hade en inavelskoefficient på 25%, dvs. den inavelskoefficient som en avkomma efter en helsyskonparning får. Tecken på inavelsdefekter fanns såsom mindre kullstorlekar och högre dödlighet. Hela populationen hade sitt ursprung i ett par som fanns i Skånes djurpark på 60-talet och var av okänt ursprung. Lodjurspopulation i de svenska djurparkerna bestod alltså av hårt inavlade lodjur utan känt ursprung.