Lizzie upprörs över den otrevlige karlns fördomsfulla och nedlåtande bemötande, som vid mötet av den mer käcke och charmige officeren Wickham får honom att verka än mer ohyfsad. Men någonstans är som bekant vissa känslor tvillingpar. Där hat finns är kärlek. Mr Darcy bär på ett skimmer av trolsk mystik och vid närmare bekantskap tränger en oemotståndlig charm igenom. Som en liten... överraskningspresent! För den betvingande kärlekens kraft faller Darcy till föga, förändrar sig och vill göra sig till en "större och bättre man". Allt för hennes kärleks skull. Det är så vackert, stort, fint och romantiskt. Ingen doftros i världen kan slå den ultimata kärleksförklarande uppoffringen att vilja göra allt för den man älskar. En dröm som slår in. Ett ideal att eftersträva. En gud. Darcy. Stolthet och fördom utspelar sig i den för Austen utmärkande 1800-tals miljön. Landskapet är smäktande pastoralt, kantat av lummigt grönskande engelska herrgårds- och slottsliknande miljöer, där de rika, liksom en övre medelklass, rör sig.
Drama Romantik 2005 2h 1min 7. 8 HD När Fru Bennet nås av den spännande nyheten att en förmögen ungkarl i sällskap med en grupp sofistikerade vänner skall tillbringa sommaren i en herrgård i närheten, fylls både hon och hennes döttrar av hopp om ett stort urval av presumtiva friare. Land Frankrike USA Storbritannien Textning Finska Danska Norska Svenska Felanmäl filmen
Austens teknik att skruva till karaktärerna, kanske i synnerhet bikaraktärerna, så att de blir precis tydliga och lättigenkännliga utan att förlora sin egenart är svåröverträffad. Och medan det som styr karaktärer och händelseförlopp i många äldre berättelser tenderar att med tiden bli exotiskt är Austens tidsbundna moraler, konvenanser och regelbrott så skickligt levandegjorda att man som läsare även 200 år senare kommer på sig själv med att blir exakt så illa berörd av mr Collins taffligheter eller mrs Bennets skryt som karaktärerna själva (ja, inte mr Collins och mrs Bennet förstås, de har ju uppenbarligen ingen skam i kroppen). Och vad kärleken beträffar spelar tid och rum kanske ändå mindre roll. Vi tassar runt, övertygade om att våra känslor står att läsa i pannan på oss; livrädda att utelämna minsta sårbarhet men alltid lika beredda att missförstå, drar förhastade slutsatser och veta bäst i alla angelägenheter utom våra egna. Om Förnuft och känsla egentligen kunde vara titeln på samtliga Jane Austens verk – precis som hela hennes författarskap balanserar mellan upplysning och romantik och lånar det bästa av båda världarna – kunde man heller knappast tänka sig en mer evig eller svårnåbar balansgång, lika giltig i litteraturen som i livet.