Han har också haft en del mer komiska roller som förfalskaren Herman Melvin i Jönssonligans största kupp (HansÅke Gabrielsson, 1995) och i viss mån även som fadern i Kådisbellan (Åke Sandgren, 1993). För rollen i De n enfaldige mördaren erhöll han en Silverbjörn vid filmfestivalen i Berlin samt en Guldbagge 1982. Han fick även en Guldbagge för rollerna i Täcknamn Coq Rouge och Kvinnorna på taket (Carl-Gustaf Nykvist) 1990. 1984 fick han Svenska Filmakademins Kurt Linder-stipendium och 1993/94 Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium. P O Qvist (2004), redigerad 2013-13-22
Då var han en mycket självmedveten och vänsterorienterad yngling med bestämda åsikter om samhället. Han var inställd på att bli skådespelare och arbeta vid TV-teatern och att få regissera ibland. 1970 fick han ett kortare engagemang vid Upsala stadsteater och sedan 1970-1973 vid Stockholms stadsteater. Han sökte till Scenskolan men misslyckades med att bli antagen. Han strävade dock vidare med en del filmroller under 1970-talet som inte alltid var helt välbetänkta och som han hade anledning att vara eftertänksam inför. Exempel på sådana filmer är Torgny Wickmans Anita (1973), där han var en psykologstuderande som botar en nymfoman, och samme regissörs Inkräktarna (1974), där han spelade en mystisk yngling. Dock uppger han i intervjuboken "Stellan" (2000) av Gunnar Rehlin att hans medverkan i Vilgot Sjömans Tabu (1977) är den enda rollen från den tiden han verkligen ångrar. Han menar att detta även gav en viss "kameraskräck". Allt detta gav erfarenhet och utan formell utbildning lyckades han med tiden etablera sig som uppburen skådespelare och var en längre period från 1972 och framåt engagerad vid Dramaten, med ett flertal lovordade rollprestationer.
Svensk skådespelare (film- och TV-roller från 1968). Född John Stellan Skarsgård i Göteborg. Far till skådespelarna Alexander, Gustaf, och Bill Skarsgård. Hedersdoktor vid Lunds universitet 2017. - Stellan Skarsgård växte upp i Malmö och fick sina första skådespelarerfarenheter som fjortonåring vid Teater 7 i pjäser som "Pippi Långstrump" och "Den stora lokomotivjakten". Där var han kamrat med bl. a. Peter Oskarson. Han fick därefter några barnroller vid Malmö stadsteater. När man annonserade om provfilmning för TV-serien "Bombi Bitt" skickade hans bror in en ansökan för båda. Stellan fick huvudrollen och blev omedelbart ungdomsidol. Regissören Bengt Lagerkvist konstaterade i samband med inspelningen att han hade medfödd skådespelartalang och en underbar livlighet. Skarsgård var dock vid den tiden inte helt säker på att fortsätta som skådespelare utan menade att man måste vara säker på att man i så fall kommer att bli stjärna. Han fortsatte att få roller vid stadsteatrarna 1968 respektive 1969 i Helsingborg och Malmö och hoppade 1969 av gymnasiet i Helsingborg.
Människan är så komplex så du kan inte beskriva en annan människa. Jag skulle inte ens kunna beskriva min fru eller mina syskon eller mina barn - så det går inte. Var det annorlunda den här gången? - Det var komplicerat eftersom jag skulle spela min gode vän Hans Petter Moland, men som vanligt skiter jag i vem jag ska spela utan ser i manuset vad jag behöver. Det är skrivet av hans fru, som känner honom väldigt väl, så det finns nog en del likheter med Moland. Han säger inte så mycket, som min rollfigur. Det gifta paret i filmen bestämmer att inte säga något till de sex barnen under julhelgen. Filmen har starka känslor, men också komiska scener. - Maria är inte bara en bra regissör utan klok som en pudel, säger Stellan Skarsgård. Det synopsis hon skickade var absurt och väldigt roligt. Det visade att hon har distans till det som hände och sig själv. Hon är medkännande med karaktärerna, men kan också se dem utifrån i deras klumpiga försök att hitta fram till varandra. "Jag har en regel" Filmen har världspremiär i Toronto och har mötts av mycket positiva recensioner, bland annat i Hollywood Reporter.
Paret blottar också känslor de inte sagt tidigare, i synnerhet kvinnan som får veta att hon snart ska dö. - Hon säger sådant man undviker i vardagen, av hänsyn, säger Stellan Skarsgård. Men inför dödens dörr släpper hon all hänsyn. Det är intressant med de sanningskrav man får inför döden. Gör det att du tänker igenom ditt eget liv? - Jag brukar inte analysera mig själv. Men jag har en regel - att aldrig ljuga för mina barn, säger Stellan Skarsgård. Det kan vara komplicerat, men det skapar ett väldigt förtroende. Föräldrar ska vara lika småaktiga, barnsliga, sårbara och komplicerade som barnen vet att dom själva är. Du stöder ofta dina filmer på festivaler. - De här filmerna som inte har så mycket pengar är beroende av festivalerna. Det är viktigt att dom blir sedda, och då måste man hjälpa till. Här i Toronto är jag också med i "Painted bird" där jag bara jobbade två dagar, men det underlättade finansieringen att jag var med. Det var en film jag ville se, en som jag ville skulle bli gjord.
"Det var komplicerat att spela min vän" Av: Jens Peterson Publicerad: 09 september 2019 kl. 23. 05 TORONTO. En jul behandlades regissören Maria Sødahl för lungcancer. Friskförklarades. Julen efter kom chockbeskedet. Cancern hade spridit sig, en tumör i hjärnan. Läkarna sa det var obotligt. Nu har hon gjort en film om sina upplevelser. Stellan Skarsgård spelar hennes man. - Jag kände till den verkliga historien eftersom vi är goda vänner. Jag visste vad som hände då, när hon först gick igenom lungcancer och sedan det katastrofala ett år senare när hon fick beskedet om hjärntumören, säger Stellan Skarsgård. Filmen heter "Hopp", och utspelas under en dryg vecka i Oslo med start 23 december. I verkligheten är Maria Sødahls man regissören Hans Petter Moland, som Stellan Skarsgård gjort fem filmer med. - Generellt sett är även dokumentärer fiktion, säger Stellan Skarsgård. I en film baserad på verkliga händelser kan det yttre vara faktiska, men så fort du beskriver en människa är du förlorad.
Foto: Jens Peterson Marie Sødahl, Stellan Skarsgård och Andrea Bræin Hovig. Publicerad: 09 september 2019 kl. 05