Svenska medier öste mängder med vatten på Lundbergs "stackars mej"-kvarn. Det var ingen hejd på hur synd det var om denne journalist med egen kolumn i Helsingborgs Dagblad och senare i Aftonbladet. En annan person de flesta av oss minns beklaga sig från sin förment utsatta belägenhet i det rasistiska Sveriges rännsten är författaren och dramatikern Jonas Hassen Khemiri. I ett svårslaget exempel på pekoraljournalistik uppmanade han dåvarande justitieminister Beatrice Ask att byta skinn med honom för att få erfara hur fruktansvärt han har det med rasistiska strukturer, diskriminering och förtryck där han rör sig mellan författarsalongerna och Dagens Nyheters kultursida. Ett mer färskt exempel är hur SVT den gånga veckan slagit upp stort om svenskars rasistiska attityder till utlandsfödda läkare. I ett inslag berättar en upprörd kvinnlig läkare under vinjetten "Så bemöter läkaren patienternas rasism" om hur det hänt att en patient hälsat henne välkommen till Sverige. En annan har gett henne komplimanger för sina vackra mörka ögon.
Om muslimer och andra utomvästliga invandrare vill bli en del av Sverige – vilket man ofta har starka skäl att ifrågasätta – måste de sluta ta sig själva på så stort allvar. Då måste de inte bara lära sig tåla utan också själva kunna skratta åt Muhammed som en löjlig rondellhund eller rentav med en bomb i turbanen. Men det verkar vara oändligt långt dit. Idag kan många invandrare inte ens ta en komplimang utan att känna sig utsatta för rasism. Och vårt politiskt korrekta och påstått mångfaldsvurmande etablissemang underblåser kontraproduktivt den upplevelsen i stället för att bidra till att få bort den. Vi minns väl alla från Sydkorea adopterade HD-kolumnisten Patrik Lundberg och hans självömkan under rubriken " Ni sliter själen ur mig " över att folk kunde få för sig att han var bra i pingis därför att han ser ut som en kines, och hans kritik mot Fazers Kina-godis som fick företagets räddhågsna ledning att omedelbart plocka bort den glade tecknade kinesen från förpackningarna. I ett slag hade man i sin inkluderande mångfaldsiver gjort det precis motsatta – exkluderat en hel grupp från det offentliga rummet i Sverige och definitivt som några man får framställa med en smula humor och satir.
Den här artikeln handlar om serieteckningar. För humorserier på TV, se TV-serie. Humorserie (eller, mer sällan, komisk serie) är den gängse beteckning på en tecknad serie som är inriktad på komik av olika slag. Denna komik kan bestå av skämt, såsom slapstick eller ordvitsar, den kan vara satirisk eller parodisk, innehålla vardagsrealistisk humor, etc. Det ursprungliga formatet för humorserierna var som dagsstrippserie, vilket inte minst märks i det vanligaste engelska ordet för serier: comics. Exempel på utmärkande humorseriegenrer inkluderar pantomimserier och metaserier. En äventyrsserie som innehåller många komiska element eller starkt karikerade figurer brukar den i regel betecknas som en komisk äventyrsserie. Exempel på svenska svenska humorserier är Kronblom, [ 1] Adamson [ 2] och Hälge. [ 3] Knasen [ 4] och Hagbard Handfaste [ 5] är ett par humorserier från USA. Referenser [ redigera | redigera wikitext] ^ "Kronblom"... Läst 17 oktober 2019. ^ "Adamson"... Läst 17 oktober 2019.