"Barn är ett folk och de bor i ett främmande land. " Den där jäkla sången, alltså. Vi tvingades sjunga den igenom hela mellanstadiet för att vår fröken blev mild i sinnet av den. Vi stod upp vid våra bänkar, vi vickade på våra huvuden och log tillgjort för att tillfredsställa henne. Vi borde ha vägrat. Barn är inte ett särskilt folk. Och de bor här. De har samma rätt som alla andra att ingå och att ställa sig utanför. De är lika begripliga och obegripliga som vem som helst, och precis som med vem som helst måste man ibland anstränga sig lite om man verkligen vill förstå. Att vara barn betyder att man är utlämnad åt en nyckfull vuxenvärld. Att växa upp är inte smärtfritt. Har man klarat sig igenom det hela med förståndet någorlunda i behåll är det lätt att lägga på ett rosa filter när man tittar bakåt. Kanske för att det annars skulle bli för smärtsamt. Kanske för att man inte riktigt vill möta barnets uppfordrande blick. Vi vuxna vill gärna lägga barndomar tillrätta. Vi packar gärna in dem i bubbelplast.
Här kan du lyssna på populära doplåtar. För att lyssna krävs att du har Spotify på din dator.