Men i stället har de ersatts av det mer eller mindre rikssvenska mula. Att det alls är skillnad mellan dialekterna i Sveriges två största städer, beror på samma faktorer som gör att språk och dialekter skiljer sig åt generellt. Samma omständigheter ligger till grund för att svenska skiljer sig från norska och finska, eller att det är skillnad mellan två kinesiska dialekter. Av dessa faktorer är avstånd en av de viktigaste. Och nu när avståndet i en viss mening minskar, frågar man sig: Hur långt kommer dialektutjämningen egentligen att gå? Kommer en göteborgare och en stockholmare att tala likadant om hundra år? Svaret är troligen nej. För det första finns det ett antal tecken som faktiskt tyder på att dialektutjämningen har saktat ner. I radio och tv, i musik, på teater och film hörs en mängd olika varianter av svenska: från dialekter till multietniskt ungdomsspråk. De flesta vuxna kan glida mellan olika grader av dialektalt och standardsvenskt språk, och i skolorna måste inte elever "träna bort" sina dialekter längre.
I dag kan man åka tåg från Göteborg till Stockholm på cirka tre timmar. Ett telefonsamtal mellan städerna kostar inte mer än ett lokalsamtal, och med webbkameror kan man både se och tala med varandra på 45 mils avstånd. Under de senaste hundra åren har kommunikationerna ständigt förbättrats, och avstånden mellan människor och platser har minskat på många sätt. Detta har haft effekter på en annan aspekt av kommunikation - språket. Inte minst har utvecklingen medverkat till en kraftig utjämning mellan svenska dialekter. Det har helt enkelt blivit mindre och mindre skillnader mellan olika lokala varianter av talad svenska. Och även inom storstadsområdena har skillnaderna mellan stadsdelar minskat. Till exempel har olika uttryck för att 'gnida in snö i ansiktet på någon' varit vanliga i olika delar av Göteborg, bland andra göra i väster, gura i öster och gira på Hisingen (alla med hårt g-uttal). När nu skillnaderna mellan stadsdelarna har minskat, skulle man kunna tro att något av dessa Göteborgsord har tagit över, och att de andra försvunnit.
Om Göteborg inte är mer för dig än en stad du råkar vara skriven i, så bör du tänka om. För resten av världen är det nämligen en stad som bara måste besökas, enligt magasinet Vogue som höjer Göteborg till skyarna. Uppdaterad för 3 år sedan 22:38 - 3 maj, 2017 Snöslask, sköra sommardagar, nåt Lisebergsbesök om året, tjafs med sambon på Ikea och spårvagnsförseningar. Så där kan livet te sig för en inbiten göteborgare när man har en dålig dag. Lyckligtvis uppmärksammar nu Vogue en del av allt som gör Göteborg till en riktigt grym stad. Modemagasinet slår fast att staden formligen exploderat i popularitet de senaste åren. Visserligen nämns inga siffror på hur populariteten räknats fram, men däremot en lång lista på vad som gör Göteborg så fantastiskt. Michelin-restauranger, pittoresk arkitektur, sofistikerad barkultur, välrenommerade gallerier och konstmuseer, designer shops – allt det här är skäl till att du antingen borde besöka Göteborg eller vara väldigt glad över att råka bo här. Tänk turistigt När det kommer till det här med spårvagnarna, så försök att tänka som en turist.
Avståndet mellan Göteborg och Stockholm är 398 kilometer fågelvägen. Ruttens beräkning från Göteborg till Stockholm är 469 kilometer och beräknade körtiden är 5 timmar 15 minuter. Göteborg Kommun: Göteborg Län: Västra Götalands län Koordinater: 57°42′25″N, 11°58′0″E Stockholm Kommun: Stockholm Län: Stockholms län Koordinater: 59°19′57″N, 18°3′53″E Distans Göteborg - Stockholm på kartan Avstånd fågelvägen: kilometer Avstånd längs vägar: Mät avståndet mellan städer och kommuner
Enligt Vogue är de blå och vita spårvagnarna fullkomligt charmerande – och inte ett ord nämns om förseningar. Magasinet nämner även att det går precis lika bra att promenera längs de gatustensprydda gatorna när man ska upptäcka Göteborgs dyrgripar. Om hungern faller på efter rundtraskandet på gatorna, har Vogue dessutom en matig lista med restauranger som bara måste besökas om man ska känna att man verkligen levt. Asiatiskt inspirerade restaurangen Toso höjs till skyarna som den starkast lysande stjärnan på restauranghimlen – vilket åtminstone inte är allt för långt från omdömet från GP:s Uteätarna. Deras cocktails är enligt Vogue "geniala" och menyn "eklektisk". LÄS MER: Uteätarna: Gott möte mellan Asien och Europa Men vad vore livet utan fika? Fikans betydelse har på senare år uppmärksammats allt mer utomlands, och Vogue är inte sena med att leverera en lång lista på creddiga caféer. LÄS MER: BBC avslöjar: Svensk fika sprids över världen Farligast av allt Att shoppa i Göteborg låter näst intill livsfarligt om man läser Vogue.
Vi har helt enkelt fått större acceptans för språklig variation. Dagens dialekter är sällan något hinder för kommunikationen, och en dialekt kan vara en positiv del av en image eller livsstil. För det andra finns det grundläggande mekanismer bakom den utveckling som ledde till stora dialektskillnader, som nu också hindrar en utveckling mot att alla svenskar börjar tala likadant. Men hur uppstod skillnaden en gång? Geografiska avstånd är som sagt ett viktigt skäl. De som bor nära varandra, och träffas ofta, utvecklar ett sätt att tala som skiljer sig från hur man talar på andra sidan skogen, i grannbyn, i nästa kvarter eller ännu längre bort. I ett historiskt perspektiv kan vi se Göteborg och Stockholm som exempel på två städer som inte har haft så mycket daglig kontakt. Och detta har alltså bidragit till att dialekterna i respektive stad har utvecklats åt olika håll. Om vi ser på släktskap mellan dialekter och språk runt omkring Stockholm respektive Göteborg, så kan man i göteborgskan hitta många likheter med bland annat dialekter i Bohuslän, Västergötland och Östnorge.
Detta beror på geografisk närhet, och att man haft täta kontakter på olika sätt genom århundradena. Om man hårdrar det hela kan man säga att göteborgska, bohuslänska och västgötska har närmare språkligt släktskap med norska än med stockholmska och dialekter i Mälarområdet. Stockholmskan, däremot, har haft mycket kontakt med bland annat uppländska och sörmländska dialekter, liksom med den politiska och kyrkliga maktens språk genom historien. Avstånd kan också vara sociala. En aspekt på det är att Stockholm är huvudstad, och att dagens talspråk i Storstockholm ligger väldigt nära standardsvenskan. Det hänger ihop med att det huvudsakligen är i Mälardalen som rikets politiska centrum har funnits de senaste 500 åren, det vill säga under den tidsperiod som den skrivna standardsvenskan utvecklades. Göteborg växte till en storstad under 1800- och 1900-talen, och fick en konkurrensposition som rikets näst största stad. Just känslan av att vara andrastad kan ha bidragit till att göteborgskan utvecklades åt ett annat håll än stockholmskan.
Ekenssnacket, den traditionella arbetardialekten från Söder i Stockholm, har inslag från ännu fler dialekter (slagga, 'sova') och språk - som tyska (slafa, 'sova'), finska (kola, 'dö'), romani (mula, 'dö; döda', som senare blivit 'gnida in snö i ansiktet på någon'! ). Dessutom finns drag från olika gruppers interna språk - som sotarnas knoparmoj (dojor, 'skor') och knallarnas månsing (stålar, 'pengar'). Det finns tydliga paralleller mellan ekenssnacket och dagens multietniska ungdomsspråk, som växer fram när man lånar ord, uttal, satsmelodier, betoningar och grammatiska drag från vitt skilda språk. Några exempel på lånord är turkiska parra för 'pengar', spanska loco för 'galen' och arabiska jalla för 'skynda dig'. Avslutningsvis kan man konstatera att språk och dialekter ständigt utvecklas. Språklig anpassning genom avstånd och närhet kallas ackommodation, och det kan innebära att man både närmar sig en viss grupps språkbruk, konvergent ackommodation, och samtidigt avlägsnar sig från en annan grupps dialekt eller språk, divergent ackommodation.
"Vi och dom"-känslor är vanliga drivkrafter i språkutveckling. För människan som social varelse är det viktigt att känna samhörighet med en grupp, och vi markerar både grupptillhörighet och avstånd till andra med hjälp av språket. En annan aspekt på socialt avstånd, som nog är ännu viktigare när det gäller just Stockholm och Göteborg, är hur inflyttning och språkkontakt har påverkat framväxande storstadsdialekter. För hundrafemtio år sedan talade infödda stockholmare och göteborgare sannolikt någon form av upp- eller sörmländska respektive västgötska. I takt med tillväxten under 1800- och 1900-talen flyttade folk dit från alla kringliggande landskap. För Stockholms del kom folk även från mer avlägsna delar av landet, samt Åland och Finland. Inflyttarna var också ofta fler än dem som redan fanns på platsen, och kunde därför påverka hur stadsdialekterna utvecklades. Traditionell arbetargöteborgska kan, mycket förenklat, beskrivas som västgötsk grammatik med bohuslänskt uttal. Sjöfartskontakter västerut och skotska fabrikörer har också bidragit med en del engelska lånord, som sjapp (från engelskans shop) i betydelsen 'kiosk', och tjomme (från engelskans chum), som för äldre göteborgare betyder 'kompis'.