Handling Filmen utspelar sig i Uppsala under åren 1907–1909 och kretsar kring den förmögna familjen Ekdahl som domineras av en rik och begåvad änka samt hennes tre söner. Äldsta sonen Oscar driver tillsammans med sin hustru Emelie den lokala och familjeägda teatern. Paret har tillsammans två barn: Fanny och Alexander. Då Oscar drabbas av en för tidig död, gifter sig Emelie med biskopen i staden och flyttar med barnen till hans spartanska och stränga hem. Ett helt nytt liv väntar Fanny och Alexander och vi får följa dem och övriga familjen genom sorg och glädje, ljus och mörker. Om filmen Filmen hade svensk premiär i originalversion 17 december 1982 på biografen Astoria i Stockholm. Den hade nypremiär i en 312 minuter lång version 17 december 1983 på biografen Grand i Stockholm. Den versionen har visats i Svt flera gånger, bland annat 3 augusti 2007 och 26 december 2008. Båda versionerna har visats på tv och biograf även utomlands. Filmen har även visats som TV-serie i fyra delar: denna version är helt identisk med den långa, som också var den som klipptes färdig först (trots att tretimmarsversionen gick upp på bio ett år före den längre) och alltså kan betraktas som den primära versionen.
Sorg och förlust sipprar in, men tar aldrig överhanden. Sagotonen lovar att det blir bra till sist, även när det dyker upp monster i skogen. Ont står mot gott, och det goda måste vinna, åtminstone i den lilla världen. Eller på teatern.
Foto: Stefan Lindblom/SCANPIX Till sitt förfogande hade Bergman en fenomenal rollista. Men bland namn som Allan Edwall, Ewa Fröling, Jan Malmsjö, Harriet Anderson och Jarl Kulle stod också två barn i centrum. Lite lustigt kanske, med tanke på att filmskaparen ryktats ha problem med två slags skådespelare – djur och barn – eftersom de "inte gör som man säger". Men tillsättningen av Pernilla Allwin och Bertil Guve, som spelade barnen Fanny och Alexander, blev en fullträff. Redan under provfilmningen utmärkte sig duon, och efter en veckas inspelning skrev Bergman: "Första filmveckan gick på alla vis över förväntan. Det var dessutom mycket roligare att arbeta än vad jag hade anat. Jag tror möjligen att detta har med det egna språket att göra. Det var så länge sen. Barnen är också fina, fria och roliga". Foto: Arne Carlsson / TT / Pressens bild För Pernilla Allwin och Bertil Guve, två elvaåringar i sina livs roller, blev "Fanny och Alexander" ett minne för livet. Som plötsliga barnstjärnor och huvudrollsinnehavare i en Bergman-succé förändrades verkligen allt.
För min del var det verkligen både och. Den delen som var negativ, den mörka biten, där har jag känt i hela mitt liv att jag borde sagt det till honom. Att jag borde varit rättfram och inte gått och gömt mig. Men han var en otroligt, otroligt stark och dominant person. Jag som kommer från vänsterhållet, 68-rörelsen och så, trodde inte att jag skulle bli så påverkad, men det blev jag. Fast det fanns även fantastiska saker, så det var både svart och vitt. Då han arbetat med både Ingmar och nu Eva Bergman har han lätt att se både likheterna som skillnaderna. – På vissa sätt finns det likheter. Dels kärleken till musiken, för den har de verkligen gemensamt. Men sedan det stora bildberättandet. Annars är det inte så mycket. Om Eva skulle göra något dumt så ber hon om ursäkt till hela ensemblen dagen efter. Jag har aldrig hört att Ingmar Bergman någonsin skulle ha bett någon om ursäkt.
en film Ingmar Bergmans mästerverk Fanny och Alexander har bl. a. vunnit fyra Oscar och två Guldbaggar. Handlingen utspelas i början av 1900-talet i en liten svensk stad där vi finner familjen Ekdahl, som domineras av en rik och begåvad änka samt hennes tre söner. När sonen Oscar dör, gifter sig hans änka med biskopen i staden och flyttar med barnen Fanny och Alexander till hans spartanska och stränga hem. Ett helt nytt liv väntar Fanny och Alexander, och vi får följa dem och den övriga familjen genom sorg och glädje, ljus och mörker. Upphov av Ingmar Bergman; producent: Jörn Donner; manus och regi: Ingmar Bergman Annan titel Fanny and Alexander Utgivare/år Stockholm: SF Studios Viddla distributör, 1982 Format E-media Film, strömmande Rekommenderad ålder Åldersgräns: från 11 år Originalspråk Finska, Tal på svenska, textad på finska Medverkande Skådespelare: Pernilla Allwin, Bertil Guve, Allan Edwall, Ewa Fröling, Jarl Kulle, Jan Malmsjö, Gunn Wållgren... ; foto: Sven Nykvist; musik: Daniel Bell... Kategori För vuxna Antal sidor 1 sidor Anmärkning Film (strömmande), Speltid: 3 tim, 1 min.
Ensemblen i "Fanny & Alexander". Foto: Manuel Harlan Bergmanåret inleds i London med en mycket engelsk "Fanny & Alexander". Ensemblen, med kända namn från tv-serier, försöker sig visserligen på lite svenska ord men det är snarare viljan att skildra en mångkulturella samtid som sticker ut, skriver Lars Ring. Karina Fernandez och Thomas Arnold. Foto: Manuel Harlan Ensemblen i "Fanny & Alexander. Foto: Manuel Harlan Kevin Doyle och Catherine Walker. Foto: Manuel Harlan A lexander Ekdahl – där står han nu, äntligen, på en engelsk teaterscen. En elvaåring iförd obligatorisk sjömanskostym. Redo att tampas med livet, sin pappas död och sin mammas val av ny man: biskopen, sträng som en örfil. Fast först ska han ringdansa in julen, och bevittna all lust och alla svek som rör sig kring den lilla ekdahlska teatern som så brutalt speglar den stora. Alexander Ingmar Hamlet Ekdahl. Det är lika bra att slå fast det från början: engelsk teater skiljer sig rejält från tung, svensk psykologisk tradition.
Teatern revs 1939. Det är svårt att koppla de personer som drev teatern med filmens gestalter. Chateau Barowiak var under långa tider en gästspelsscen, där resande sällskap och Stockholmsteatrar framförde sina stycken. Familjen Ekdahls teater har däremot en egen ensemble och teaterrestaurang. Man spelar "Trettondagsafton "och "Hamlet" – i intrigen finns en tydlig Hamletparafras – men ekdahlarna aktar sig för att reta den konservativa publiken och försöker undvika Strindberg och Ibsen. Det har sagts att Ingmar Bergman återupplivade en förlorad barndomsvärld med "Fanny och Alexander". Snarare är det en fantasi om en svunnen familjeidyll, dock fylld med både fasansfulla och magiska inslag. En saga och som kräver ett lyckligt slut. Är inte den ondskefulle biskop Vergérus, i stället för ett ondskefullt fadersporträtt (han är dock styvfar), i själva verket sagans drake som rövat bort barnen? En drake som måste förgöras. Ingmar Bergman mindes med stark inlevelse besöken hos mormor Anna Åkerblom i den tysta våningen på Trädgårdsgatan 12 i Uppsala.
Inte för att jag blev så illa behandlad, men jag var skraj för dem och jag tror det hade med deras alkoholmissbruk att göra där jag växte upp. Musiken är central I Stadsteaterns version flyttar "Fanny och Alexander" fram i 30-talet istället för det tidiga 1900-tal som filmen utspelar sig i. Men Jakob Eklund menar att alla som sett filmen ändå kommer att känna igen sig. – Vi har inte burit våld på den på något sätt eller gjort om den. Men vi gör utsnitt av historien på vårt vis, och fokuserar kanske på andra saker. Framförallt så försöker vi förstå Emelie, men även biskopen faktiskt. Det blir lite mer sett ur ett kvinnligt perspektiv, utan att Eva trycker på det, till skillnad från den väldigt manliga blicken som var Ingmar Bergmans. Musiken är som alltid i Eva Bergmans pjäser central. I "Fanny och Alexander", precis som i fjolårets "Karl Gerhard", tar musikerna även en central roll på själva scenen. Det blir dock inga sjungna toner ur Jakob Eklunds mun. – Nej, tack och lov, skrattar han.
Det var så märkligt, för jag hade just stukat min fot, så jag kunde inte gå på foten. Så då haltade jag omkring där i hans hus på Fårö, och då sa den kvinnan som visade mig alltihop: "Men låna Ingmars käpp. Den står här". Jag fick låna hans käpp och halta runt där. Det var ganska härligt. "Fanny och Alexander" visas på juldagen kl 15. 00 i TV2.
Varför inte toppa tandvärken med 5 timmar Bergmansk ångest? Fungerade fint. Betyget gäller 5-timmar versionen. "Fanny och Alexander" innehåller ett skådespel som är otroligt mäktigt att skåda. Att se den svenska skådespelareliten agera framför kameran är magi och Bergmans manus och dialog bidrar till den magiska atmosfären. Det här en av de bästa svenska filmer som har gjorts, men det ska inte förnekas att då och då blir det en aning småsegt. Jag såg också 5 timmars versionen och tycker att Första och Andra akten är bäst, sedan tunnas det ut och blir lite väl mycket Bla, bla, bla, bla för sitt eget bästa, men fortfarande värt en 4a då den här typen av tidsdokument nog aldrig kommer att göras i Sverige fler gånger! Det krävs någon med Driv, Tålamod och Beslutsamhet som Ingmar Bergman var för att få fram en sådan här typ av historia och det har vi inte längre. Det räcker bara att jämföra med dagens Solsidan, Historieätarna eller Beck och man ser kvalitets skillnaden. I sin helhet är Fanny och Alexander en film som jag föll för.