Maya 18 år, med svåra psykiska besvär, hade lyckats fly från sitt LVU (vilket inte var någon större svårighet. Socialtjänsten brydde sig inte om var Maya befann sig eller vad hon gjorde, trots våra intensiva påtryckningar). Hon hade sparade pengar som hon förfogade över och som vi inte kunde förhindra efter att hon fyllt 18. Vi fick även ett nummer som hon hade ringt i New York. När vi ringde det var det för sent. Maya hade begått självmord genom att hoppa från sjunde våningen i en fastighet på Manhattan. Det var den 28 april 2015. Efter det har vi föräldrar suttit i ett antal möten med olika representanter från psykiatrin som lagt huvudet på sned och uttryckt sitt djupa beklagande över de missgrepp och felbeslut som skett och som ledde till vår dotters död. (Missgreppen och felbesluten är dokumenterade i den oberoende utredning som gjordes efter Mayas död). Och på sedvanligt sätt har man presenterat förslag på ändrade rutiner och åtgärder som "ska förhindra att detta händer igen". När jag ser UG:s reportage inser jag att ingenting har förändrats.
– Ärendet kom in i fredags och det lottas ut på åklagare i dag, säger Sara Hajslund Hansen, chefsåklagare på Åklagarkammaren i Örebro. När Expressen först når verksamhetschefen för ambulansen i Region Värmland, Christer Lagerberg, känner han inte till något ärende med ett självmord i den aktuella staden i början av förra veckan. En timme senare, på måndagseftermiddagen, ringer han upp och bekräftar: – Det jag kan säga är att det vi gör just nu är att ta hand om våra medarbetare och ser till att de får det stöd de behöver. Hur kommer det sig att du inte kände till ärendet med självmordet tidigare? – Jag kan inte kommentera detta vidare. SJÄLVMORDSTANKAR? HIT KAN DU VÄNDA DIG Är du närstående: Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder. Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.
Konverteringfrån frivillig vård till tvångsvård Inom fyra dagar efter beslutet ska chefsöverläkaren ansöka om medgivande för tvångsvård hos Förvaltningsrätten. Rättpsykiatrisk tvångsvård till Tvångsvård Rättspsykiatrisk vård kan övergå till tvångsvård om kriterierna för tvångsvård föreligger. Öppen psykiatrisk tvångsvård • Patienten får vistas utanför sjukvårdsinrättningen men kan vara skyldig att underkasta sig medicinering eller annan våtienten kan t ex vara skyldig att hålla kontakt med vårdpersonal, vistas på HVB-hem, förbjuden att berusa sig, förbjuden att kontakta vissa personer. Vilket tvång får utövas? • Vårdtagaren kan tvingas att medverka till nödvändig vård t ex tvingas till att medicinera. • Vårdtagaren kan hindras att ta emot besök. • Vid intagning för psykiatrisk tvångsvård och om patienten avviker från psykiatrisk tvångsvård kan patienten bli omhändertagen av polisen. Vilket tvång får utövas? • Patient får hindras att lämna vårdinrättning eller del av vårdinrättning • Patient får hållas avskild från andra patienter om nödvändigt(ett beslut gäller högst 8 timmar, vid synnerliga skäl längre, då ska Inspektionen för vård och omsorg underrättas) • Patientens rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster får inskränkas.
Maya hade bollats som ett paket mellan LVU och LPT under flera år men ansvaret landade i slutändan hos oss föräldrar. Vi var naturligtvis villiga att göra allt som stod i vår makt och förmåga för att hjälpa vårt älskade barn. Problemet är bara att inför allvarlig psykisk ohälsa, som psykos och anorexi, är man maktlös. Det går inte att "vårda" en person med allvarlig psykisk problematik i hemmet. Det går inte att bygga om ett hem till en slutenvårdsavdelning och man räcker inte till som förälder även om man är beredd att ge sitt eget liv för att rädda sitt barn. Man får inte den möjligheten. Jag misstänker att många människor, precis som jag innan vi drabbades, har en känsla av att psykisk sjukdom och missbruk drabbar familjer som av olika skäl är dysfunktionella. Eller att problemen uppstått som en konsekvens av brist på kärlek och omsorg. Och därmed finns det en underliggande känsla av att de som drabbas har sig själva att skylla. Så enkelt är det inte. Psykisk ohälsa kan drabba alla.