Såhär säger Språkrådet i frågan: Det är ingen skillnad i vare sig stil eller betydelse mellan från och ifrån. Det finns dock skäl att tro att ettdera av orden ibland kan väljas framför det andra av rytmiska skäl, men det är inte klarlagt. Tre saker kan i varje fall konstateras beträffande användningen: 1. Som betonad verbpartikel är det bara ifrån som kommer till användning, gå ifrån, slå ifrån [sig], säga ifrån, ta ifrån. 2. Som förled i sammansättningar är det bara från som används, frångå, frånhända, frånsida, frånskild, frånsprungen, frånvaro, frånåkt. 3. Som en senare led i sammansättningar är det ifrån som används, bortifrån, därifrån, hemifrån, nerifrån, norrifrån, utifrån, varifrån. I dina exempel så fungerar det bra med både "ifrån" och "från". Uppdatering: Jag funderade lite mer på det hela och kom fram till att i det första exemplet är nog "från" att föredra. "Komma ifrån" för mina tankar till något man lyckats undivka, "komma från" känns mer korrekt då det pratas om en geografisk plats.
Written on 18 december 2014. Posted in Tips Nytt stödmaterial om ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd. Det här stödmaterialet beskriver hur lärare, övrig skolpersonal och rektorer kan arbeta för att främja en god lärmiljö och för att förebygga svårigheter. Stödmaterialet kompletterar Skolverkets Allmänna råd för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram Skriv ut < Föregående Nästa >
Jag har en flickvän, men jag har börjat se på andra män på ett sexuellt sätt. Jag undrar om det är normalt att i ett så här sent skede i livet inse att man kan vara bög? Men en annan sak är att jag ibland när jag står och väntar på duschturen och ser de andra duscha så är det lite genant att stå och köa med ett halv stånd på hela tiden, hur ska ja bära mig åt att kunna gå och duscha utan att behöva skämmas ögonen ur mig... snälla hjälp mig.