Sara Danius fick möjligheter och utmaningar i livet utöver det vanliga. Och hon tog dem. Hon erövrade en självklarhet i allt – och berörde. Det sade ärkebiskopen Antje Jackelén under begravningen i Stockholm. Redan en timme före klockringningen ringlade sig en kö till Storkyrkan, blott ett stenkast från Börshuset i Gamla stan. Kyrkan blev i det närmaste fullsatt av människor som kommit för att ta avsked av författaren, professorn i litteraturvetenskap och Svenska Akademiens första kvinnliga ständiga sekreterare. Som sådan blev Sara Danius både historisk och en feministikon. "Som en rosa explosion bland tillknäppta frackar", skrev författaren Tove Folkesson i sin minnestext i Svenska Dagbladet apropå den klänning Sara Danius bar på fjolårets Nobelprisutdelning. Inne i Storkyrkan fanns samma rosa klänningsexplosion uppbyggd av rosa och orange blommor framför de mer traditionella blomsterkransarna. – Hon brann för bildning och förkroppsligade dess väsen att kunna kliva mellan olika ämnen, koppla ihop högt och lågt, se djupet i ytan, sade Antje Jackelén i sitt griftetal och citerade vad Danius själv sagt om en förbisedd briljant kvinna: "I regel presenteras hon tillsammans med andra, i stil med ett sladdrigt salladsblad inklämt mellan två hamburgerbröd.
Sara Danius ska begravas åttonde november i Storkyrkan i Stockholm – det skriver hennes familj i en dödsannons som publiceras på söndagen. I annonsen meddelas att i stället för blommor vill familjen att pengar sätts in på Sara Danius minnesfond "för kvinnliga efterföljare inom essäistik och kritik". Sara Danius, 57, litteraturprofessor och före detta ständig sekreterare i Svenska Akademien, gick bort i bröstcancer 12 oktober. Dagen efter skrev hennes mamma, författaren Anna Wahlgren, ett långt inlägg på Facebook, där hon hyllade sin dotter, och hennes kamp mot sjukdomen: "Med all rätt strös lovorden över min äldsta dotter Sara som lämnade oss - och hela Sverige - natten till i går den 12 oktober. Nu är hon död. Bröstcancern spred sig obevekligen. Vi visste alla det senaste halvåret att utgången bara kunde bli en. " "Jag vill tacka er alla som bett för henne" Sara Danius fick cancer 2013, och Anna Wahlgren konstaterade i samma inlägg: "Jag vill tacka er alla som har bett för henne, för mig och hennes syskon ända sedan hon blev sjuk, för nära sex år sedan.
Så börjar Johannesevangeliet. Där står också: "I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. " (Joh 1:4-5) Sara fick nåden att förmedla något av livet och ljuset i Ordet till oss. Även i sjukdomens skugga. "Risken är större, men rädslan är mindre", sa hon efter att cancern hade kommit tillbaka. Johannesevangeliets poäng är att det där ljuvliga, levande, gudomliga ordet har fått kropp och gestalt. Ett sant ljus som ger alla människor ljus, men som ändå inte togs emot av alla. Världen kände det inte, trots att hela dess existens är beroende av det och längtar efter det! Jesus kom, såg och dödades – för att segra över synd och död och så föda oss på nytt till ett odödligt hopp. "Lite förenklat, men på ett ungefär. " Som många av oss förenades Sara i sitt dop med den väg som Jesus Kristus har öppnat för oss. Hon bekräftades i den vid sin konfirmation och bar den in i sitt vuxenliv. Hon gläntade tillräckligt mycket på dörren till sitt inre liv så att vi kan veta att bibelns, bönens och välsignelsens ord bar ett särskilt ljus för henne.