Varje sjukhus som används som kommandocentral är ett legitimt mål. Varje individ av civilbefolkningen som används som "mänsklig sköld" är ett legitimt mål. Att det är Hamas som bär skulden för att allt detta hänt, och som därigenom åstadkommit "det totala kriget", det står alldeles klart, rimligen även för den som tidigare kan ha tvivlat. Att Hamas därigenom, och genom att vägra kapitulera inför övermakten, förstört sin egen infrastruktur och dödat sin egen civilbefolkning, det är nog också ganska klart. Som de islamonazister de är, agerar de på samma sätt som nazisterna i Tyskland under det Andra världskriget. Adolf Hitler använde sin egen befolkning som kanonmat, precis som Hamas gör nu. Han vägrade också att kapitulera inför övermakten. Strid i bebyggelse är, skulle jag tro, nästan den svåraste utmaning en armé kan ställas inför. Det är den utmaning som Israels försvarsmakt just nu står inför. Låt oss då minnas, att det är Hamas som har valt att förlägga striden just till bebyggelsen i Gaza, inte Israel.
302 guldmedaljer det är planlagt till vara 302 händelser tävlade i OS 2008. Det kommer att finnas minst att många guldmedaljer tilldelas. Vad är det totala antalet banker i Saudiarabien? Jag binged det. Det finns 12 banker i Saudiarabien Vad är det totala antalet detective Conan episoder? Det finns över 500 episoder av detektiven Conande är fortfarande pågår, så finns 12 filmer hittills (den 13: e kommer ut i April 2009! [ Japan])som filmen redan kom ut eftersom det passerar April 2009 ledsen men jag tror de gör detective Con Vad är det totala antalet baseballspelare i en baseballmatch? 18 eller 20. I spelade där hemmalaget kommer från National League spel, finns det 9 spelare på varje lag. I spelomgångar där hemmalaget kommer från American League finns 10 spelare på varje är för att American League möjliggör en utsedda torp Vad är det totala antalet universitet i UK? flera universitet i UK? Enligt universitet UK finns 109 erkända universitet i Storbritannien. Det finns 352 institutioner i UCAS systemet som levererar ackrediterade högre utbildning jagar.
I princip går den ut på att vända det leende och inbjudande (! ) ansiktet mot fienden och hans offentlighet. Då blir budskapet entydigt: vi har här att göra med en mild, fredlig och generös tradition. Samtidigt tvingar den till militans, aggressivitet och oförsonlighet när den vänder sig till hemmapubliken. Arafat var i politikens värld en mästare på detta. Han kunde stå i amerikansk tv och tala om "the peace of the brave" och samma vecka från ett podium i Ramallah förkunna att det totala kriget var enda vägen fram. Nu är förvisso våra lokala moskéföreträdare inte taktiskt skolade i det avseendet. De blottar också sin ytlighet i kontakten med omvärlden. Det finns ickemuslimska rapportörer som förmår avkoda budskapet. Det budskap som erbjöds senast var kopplat till kravet på en ursäkt. På samma sätt vände sig de iranska mullorna – i samförstånd med de brittiska imamerna – till Salman Rushdie med ett erbjudande om förlåtelse. Om han tog första steget, bad om ursäkt och visade på sin personliga återkomst till islam.
En annan faktor är att de kinesiska byggnadsprojekten i Djibouti inte är gåvor utan lån. Djiboutis utlandsskuld på drygt elva miljarder kronor uppgår till 88 procent av landets totala bruttonationalprodukt, och den allra största fordringsägaren är Kina. Djibouti har inga möjligheter att betala tillbaka alla dessa lån och det är inte osannolikt att Kina kan kräva större äganderätt i till exempel hamnen i Doraleh i utbyte mot skuldavskrivning. Det har tidigare skett i Hambantota i Sri Lanka, där Kina tog över hamnen efter att den lankesiska regeringen var oförmögen att betala tillbaka lånen. En sådan utveckling skulle skapa ännu större motsättningar än vad nu är fallet mellan Kina och de andra länderna med baser här, eftersom också de är beroende av hamnarna. President Omar Guelleh. Foto: Shutterstock En tredje faktor är Guelleh-regimen och dess osäkra framtid. Att jag var försiktig på flygplatsen — och att min filippinske vän föredrog att viska — var helt nödvändigt. Bakom den stabila fasaden finns en helt annan bild med politiska fångar, tortyr och munkavle på pressen.
Historikern David A Bell söker det totala krigets och den moderna krigföringens ursprung i 1800-talets Frankrike. Framställningen är vågad och seriös, men liknelserna med dagens krigföring är inadekvata och hans snäva fokus utesluter det europeiska perspektivet. B egreppet "Totalt krig" löper, som alla andra populära begrepp, en permanent risk att förlora sin mening: det är antingen alltför tillämpbart – i någon mån är alla moderna krig, som Churchill hävdade, totala – eller också så precist definierat att inget faktiskt krig förmår uppfylla alla kriterier. Det andra världskriget, det kvintessentiella totala kriget, var förvisso totalt för Storbritannien, Tyskland och Sovjetunionen – men var det, till exempel, totalt för USA? En ytterligare svårighet begreppet delar med andra av likartad popularitet är en grundläggande vaghet. Vad är det egentligen som är totalt i ett totalt krig? Erich Ludendorff beskrev i sin bok "Der totale Krieg" (1935) hur den nya tidens krig "inte bara är en angelägenhet för stridskrafterna, utan också omedelbart berör samtliga enskilda liv och själar i de krigförande folken".
Djibouti har under senare år sjunkit från "delvis fritt" till "inte fritt" på det index Freedom House sammanställer. Den "arabiska våren" 2010–2011 spred sig även till Djibouti och demonstrationer hölls i huvudstaden. Folk krävde demokrati och ett slut på maktmissbruk, korruption och censur — och möttes av välutrustad kravallpolis. Proteströrelsen krossades, men den finns kvar under ytan. Framtiden ser därför inte ljus ut för Djibouti. Både ekonomiska och politiska kriser kan rubba på ordningen — och ingen annanstans i världen finns det så många militärbaser från olika länder som här. Än så länge är det här som det var i filmens Rick's Café i Casablanca på fyrtiotalet. Fienderna håller ett vaksamt öga på varandra, men avstår från större konflikter. Men Djibouti är en krutdurk som kan explodera när som helst. Och då kan följderna bli katastrofala.
3. 8. 2006 Skrivet av Jan-Ola Gustafsson Är det inte märkligt att omvärldens exempellösa flathet inför de grymheter som nu pågår för fullt i Mellanöstern har stora likheter med vad som dokumenterats från slutet av 30-talet när dåtidens stormakter också tillät det expanderande Nazityskland att handla helt efter egna ritningar? Andra slående paralleller är bl a att Israels aggression till stor del möjliggörs ekonomiskt av USA på samma sätt som 30-talets Tyskland kunde upprusta med hjälp av de pengar från USA-banker som Hitlers finansminister Hjalmar Schacht kunde ordna fram under hela 30-talet efter "Machtubernahme". Det finns en strävan efter territoriell utvidgning i östlig riktning, ett "Drang nach Osten" som beskrivs av den judiske anti-zionisten Alfred Lilienthal i artikeln ang Kivunim-planen (). Hänsynslöst förintande av civil infrastruktur och civilbefolkning, "det totala kriget", så som skedde under andra världskriget då bla den engelska staden Coventry förintades. Sedan de allierade hade lärt sig förfarandet blev taktiken allmänt praktiserad, med bl a Dresden och Hiroshima som exempel.